«

»

Ironman Kalmar 2013

Den 17:e augusti kl. 19.10 i Kalmar så plockade jag fram dom sista krafterna för att spurta mot mål efter att i 12 timmar och 10 minuter simmat 3,86 km, cyklat 180 km och sprungit 42,2 km. Trött men mest lättad över att jag faktiskt klarade av det. Ja det där alla snackar om ska vara så tufft att man till och med döpt tävlingen efter en superhjälte. IRONMAN ja nu är jag också en IRONMAN. Tävlingen har nu sjunkit in lite, och bättre sent än aldrig men här kommer en liten rapport från IRONMAN Kalmar 2013.ironman kalmar

Tävlingen gick på lördagen så vi åkte från Stockholm torsdag morgon för att hinna vara med på ”pre race meeting” på torsdag kvällen. Jag hade med mig min flickvän Anna och min kompis Ola som support och markpersonal. Vi bodde på ett kanon fint B&B ca 200m från starten och ca 500m till målet. Så det var helt perfekt. På fredag morgon provsimmade jag lite av banan för att känna på vattnet och vara förbered på hur det kändes där ute i Kalmarsund. Det kändes bra. Sedan checkades cykeln in och påsarna packades och hängdes upp i växlingsområdet. Man är lite orolig att man skall glömma nått viktigt som typ löparskorna eller hjälmen så man tittar i påsarna ungefär 200 gånger innan man hänger upp dom.

Simningen – 3,86km – tid: 1:22
Starten gick kl 0700 och det var 2050 startande i Ironman Kalmar 2013 som alla stod där i vattnet och siktade på samma gula boj. Starten gick och det var trångt, alltså otäckt trångt. Första hundra metrarna handlar det i princip bara om att överleva och att andas, och att andas är ju en parameter för att överleva. Men just att andas är lite knepigt när 2050 simmare drar iväg samtidigt. Jag rundade första bojen och försökte sedan att inte ta ett så snävt spår utan ligga 50 meter från bojarna för att få simma lite i fred. Man får simma lite längre men det är skönt att kunna simma på i sitt egna tempo istället för att konstant bli översimmad eller simma över andra simmare. Mitt mål var att simma på runt 1:20 så när jag kom upp ur vattnet så kände jag mig ganska nöjd med 1:22. Jag var också glad över att första momentet var över.

Ironman-våtdräkt

Cykel – 180km – tid 6:02 – snitthastighet 29.8km/t
Cyklingen började bra och det var riktigt häftigt att få cykla över Ölandsbron, men det där tävlingsledningen hade varnat om dagen innan började uppenbara sig. Vind, äcklig vind, vind på 10m/s rakt i bröstet. Usch fy och fan. Det var tuffa mil ute på Öland. Svårt att veta hur hårt man vågade ligga på utan att ta slut, samtidigt som man undrade hur mycket man skulle få igen när vinden hamnade i ryggen. För tillslut hamnar oftast vinden där och då går det fort, men den dagen gick det inte tillräckligt fort och inte tillräckligt länge. Mitt mål var att cykla på mellan 5.30 till 6 timmar beroende på vinden, så får väl vara nöjd med 6:02.

ironman-cykel

Löpningen – 42.2km – tid 4:27
Jag hade under cyklingen blivit riktigt illamående och kunde inte riktigt äta som jag hade tänkt, min plan med sportdryck och bars övergick till vatten och bananer då det är snällare mot magen. När jag skulle ut på löpningen funderade jag på om jag verkligen skulle klara att springa ett maraton nu. Hade inte så mycket val utom att försöka. Jag sprang tidigare i år Stockholm maraton på 3:25 och mitt mål på Ironman Kalmar var att springa under 4 timmar. Det kändes faktisk ganska hoppfullt de första 15km sedan började kroppen bli liksom stel. Den hade fått gå lite för hårt på cykeln och fått för lite energi. Det sista 25km blev en kamp, en kamp mot illamående, stela ben och en hel del skav. Men ändå på nått sätt så var det riktigt kul. Löpningen gick i 3 varv och på varje varv var man inne i Kalmar och snurrade. Jag har nog aldrig vart med om en sådant stöd från publiken. Jag tänkte flera gånger, är jag verkligen i Sverige. Det kändes som det var någon slags internationell supertävling där jag slogs om topp placeringarna. Det var vätskekontroller varannan kilometer och eftersom det var så många icke svenska deltagare så pratade funktionärerna engelska. Av någon konstig anledningen så pratade jag också engelska med dom. Mitt mål att springa under 4 timmar var jag ganska långt ifrån och jag är rätt missnöjd med 4:27 faktiskt.

ironman-löpning

Nått jag var väldigt nöjd, glad och lättad över var att gå i mål, oj oj oj vad skönt! Det måste ni bara prova, att simma, cykla och springa i över 12 timmar utan att stanna och sedan bara få stanna. Helt klart skönt! Min tid blev 12:10 och jag hade hoppats på att gå under 12 timmar och ligga på låga 11. Men då förutsättningarna var tuffa så är jag ändå nöjd, och nästa år är det revansch för då kör jag igen och då kommer jag vara i överjävlig form!

ironman-målgång

 

Om författaren

Johnny Toldnes